French 1836-1904 Henri Fantin Latour Locations Bure) French painter and printmaker. He was trained by his father, a portrait painter, and at the Ecole des Beaux-Arts. Though he associated with progressive artists (Gustave Courbet, Eugene Delacroix, Edouard Manet), he was a traditionalist best known for his portraits and still lifes with flowers. His portrait groups, reminiscent of 17th-century Dutch guild portraits, depict literary and artistic persons of the time; his flower paintings were especially popular in England, thanks to James McNeill Whistler and John Everett Millais, who found patrons to support him. His later years were devoted to lithography.  Related Paintings of Henri Fantin-Latour :. | Vase des roses | Un atelier aux Batignolles | Still Life with Flowers | and Cup and Saucer | Immortality |
Related Artists:
Benjamin Duterrau
1767 - 1851 , was an artist in England and in early colonial Australia. Duterrau was was born in London to parents of French descent. Duterrau was apprenticed to an engraver and in 1790 did two coloured stipple engravings after Morland, The Farmer's Door and The Squire's Door. Taking up painting, between 1817 and 1823 he exhibited six portraits at Royal Academy exhibitions, and he also exhibited three genre pieces at the British Institution about the same period. Duterrau emigrated to Van Diemen's Land (now Tasmania), arriving in August 1832 with his daughter. He lived at the corner of Campbell and Patrick Streets in Hobart, and practised as a portrait painter. In 1835 he did some etchings of Indigenous Australians, the first examples of that craft to be done in Australia. His most famous painting The Conciliation is in the Hobart gallery with a self-portrait and other works, including some modelling in relief. A large landscape is in the Beattie collection at Launceston, and he is also represented in the Dixson collection at Sydney. Duterrau died at Hobart in 1851.
mattsleiderstam
Adolf Ludvig Stierneld, född den 1 september 1755 i Stockholm död den 31 juli 1835 på Gripsholm, var en svensk friherre, politiker, hovman och samlare av historiska dokument, vilken av senare historisk forskning avslöjats som en av Sveriges mest förslagna och produktiva dokumentförfalskare. Stierneld var son till Samuel Gustaf Stierneld, vilken var chef för Västmanlands regemente, och vilken lär ha antecknat sitt regemente bland den nyföddes faddrar. Sonen inskrevs även endast sex månader gammal som volontär i samma kår. Oaktat denna militärståtliga början hann sonen ej längre än till ryttmästare vid livregementet, vartill han utnämndes 1781. Inom hovet anställdes Stierneld som kammarherre hos drottning Sofia Magdalena 1778. Han kom dock snart på mindre vänlig fot med Gustav III och tillhörde vid 1786 och 1789 års riksdagar ledarna för oppositionen inom adelsståndet. När kungen beredde sig att genomföra sina envåldsplaner, hörde Stierneld till de motståndare som arresterades. Till följd av sina förbindelser med ryske ministern hade han åsamkat sig konungens synnerliga ovilja, och när de övriga arresterade frigavs, sändes Stierneld till Varbergs fästning, där han kvarhölls till 1790. Genom sitt 1790 ingångna giftermål med grevinnan Kristina Charlotta Gyldenstolpe, dotter till Gustav III:s gunstling Nils Philip Gyldenstolpe, kom Stierneld snart åter på mera vänlig fot med hovet och blev 1792 överkammarherre. Vid riksdagen 1800 sågs han också, i likhet med andra ur 1789 års opposition (Magnus Fredrik Brahe, Claes Axel Lewenhaupt med flera) i hovpartiets främsta led.
j. f. willumsen
(7. september 1863 i København - 4. april 1958 i Cannes) var en af pionererne bag det moderne gennembrud i dansk billedkunst omkring 1900. Han var primært maler, men mestrede de fleste kunstarter og arbejdede desuden som billedhugger, grafiker, keramiker, arkitekt og fotograf. J.F. Willumsen studerede ved Det Kongelige Danske Kunstakademi fra 1881 til 1885. Efter tre forgæves forsøg på at blive indstillet til afgangsprøven på Kunstakademiet, studerede han på Kunstnernes Frie Studieskoler i København. I 1891 var han med til at stifte Den Frie Udstilling, hvis udstillingsbygning han tegnede i 1898. Willumsen opholdt sig i hovedparten af sit liv uden for Danmarks grænser, hovedsageligt i Frankrig, hvor han under et ophold i Paris 1890-94 blev præget af symbolismen. I de følgende årtier blev han eksponent for flere af epokens kunstretninger og hans stil ændredes i mere ekspressiv retning. Willumsen tilbød en stor del af sine værker og kunstsamling til staten og arbejdede fra 1930'erne på oprettelse af et museum. I 1957, året før hans død, åbnede J.F. Willumsens museum i Frederikssund.